SD har rensat upp rejält i sin retorik och framstår nu som tämligen rumsrena och framåtsträvande, åtminstone på pappret. Man kan till och med tro på att Jimmie Åkesson inte är rasist.
Fast egentligen är det bara högsta toppen - Jimmie Åkesson - som lyckats just med denna upprensning och det är helt och hållet hans, och möjligen några enstaka medarbetares, förtjänst att de ser rumsrena ut. För nu är det ju så, att även om vi utgår från att det skulle vara sant att Jimmie Åkesson inte är rasist, så är det helt uppenbart och oomtvistat att många - MÅNGA - andra i pratiet är det. De personerna vill inte ens försöka dölja det och det är rasismen i sig som driver dem.
Och vem i partiet är det då du röstar på när du röstar på SD? Inte är det Jimmie med sin tillsnofsade politik. Nej, du röstar på någon av de andra - den som "fyller på underifrån" när partiet får fler stolar i riksdagen, kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige. Och det du röstar på, det är mer rasism, inte mer Jimmie.
tisdag 20 november 2012
fredag 26 oktober 2012
Håller det? -frukostsamtal om framtiden.
Min kollega låter hälsa:
Under avslappnade former bjuder vi in till fem frukostsamtal för att göra oss en bild av hur den hållbara framtiden, som vi vill skapa i Brunnshög, kan se ut.
Två till tre samtalspartner resonerar gemensamt, publiken bjuds in till samtalet.
Ingen föranmälan. Vi bjuder på enkel fika.
Plats: Utställningslokalen STATIONEN (vid väntsalen på Lund C)
Datum: Fredagarna 9/11, 16/11, 23/11, 30/11 och 7/12
Tid: Klockan 08.30 - 09.30.
Följ länken nedan för att läsa mer om frukostsamtalen.
http://web.lund.se/kultur2/kulturpage____109998.aspx
Varmt välkomna!
torsdag 6 januari 2011
Seriefigurspornografibrott
Vet inte om ni såg detta när det var aktuellt i början av augusti, och jag vet faktiskt inte hur det gick sedan, men att det över huvud taget kom upp gör det värt att skriva lite om. Som det verkade då så har vi tydligen ett nytt slags brott i Sverige: seriefigurspornografi. I anmälan ses det som barnpornografi för att figurerna är barn.
Det här är ju bara helt galet. Det är SERIEFIGURER det handlar om - inte barn. Om lagen verkligen är utformad så att det är ett brott att rita helt påhittade figurer i sexuella handlingar, så är det fel på lagen. Om figurerna föreställer verkliga personer är det en annan sak, men då handlar det om kränkning.
1. Hur kan det vara ett brott, som inte skadar någon och inte riskerar att göra det heller? Visst kan någon må dåligt av att se serierna, men då behöver man ju inte läsa dem.
2. INGEN har väl med att göra vilka tankar som försiggår i en privatpersons huvud och vilka bilder denne ritar?
3. Den egna sexualiteten är varje människas egendom. Det må vara stört att tända på mangabarn i sexuella situationer, men så länge inget berör någon annan människa har heller ingen annan med det att göra. Det finns ett inte obetydligt antal människor som tänder på barn sexuellt, men som har en spärr och aldrig skulle visa något utåt för de vet hur fel det är. Dessa personer får vi naturligtvis aldrig vetskap om, men kan du föreställa dig hur hemskt det måste vara, att snedtända på det viset, som är så otroligt skamligt, tabu och helt fel? Jag upprepar: Den egna sexualiteten är varje människas egendom och så länge inget man gör berör någon annan människa har heller ingen annan med det att göra.
Begrunda till sist detta: Jag har sett många filmer där människor dödas. Ska då regissören dömas för mord för att ha dödat en rollfigur? Eller för att hen uppenbarligen har utvecklade tankar om hur man genomför ett mord. Eller det kanske är den dödande rollfiguren som ska dömas. Eller den som spelade den som dödar. Vad vet jag? Och jag som ser filmen måste naturligtvis kontakta polisen och anmäla för att inte själv anmälas för skyddande av brottsling - jag såg ju vad som hände utan att säga något.
Det här är ju bara helt galet. Det är SERIEFIGURER det handlar om - inte barn. Om lagen verkligen är utformad så att det är ett brott att rita helt påhittade figurer i sexuella handlingar, så är det fel på lagen. Om figurerna föreställer verkliga personer är det en annan sak, men då handlar det om kränkning.
1. Hur kan det vara ett brott, som inte skadar någon och inte riskerar att göra det heller? Visst kan någon må dåligt av att se serierna, men då behöver man ju inte läsa dem.
2. INGEN har väl med att göra vilka tankar som försiggår i en privatpersons huvud och vilka bilder denne ritar?
3. Den egna sexualiteten är varje människas egendom. Det må vara stört att tända på mangabarn i sexuella situationer, men så länge inget berör någon annan människa har heller ingen annan med det att göra. Det finns ett inte obetydligt antal människor som tänder på barn sexuellt, men som har en spärr och aldrig skulle visa något utåt för de vet hur fel det är. Dessa personer får vi naturligtvis aldrig vetskap om, men kan du föreställa dig hur hemskt det måste vara, att snedtända på det viset, som är så otroligt skamligt, tabu och helt fel? Jag upprepar: Den egna sexualiteten är varje människas egendom och så länge inget man gör berör någon annan människa har heller ingen annan med det att göra.
Begrunda till sist detta: Jag har sett många filmer där människor dödas. Ska då regissören dömas för mord för att ha dödat en rollfigur? Eller för att hen uppenbarligen har utvecklade tankar om hur man genomför ett mord. Eller det kanske är den dödande rollfiguren som ska dömas. Eller den som spelade den som dödar. Vad vet jag? Och jag som ser filmen måste naturligtvis kontakta polisen och anmäla för att inte själv anmälas för skyddande av brottsling - jag såg ju vad som hände utan att säga något.
söndag 2 januari 2011
Tänkvärt - att möta andra människor
Någon har satt ord på det som är något av en ledstjärna för mig. (Därmed inte sagt att jag alltid följer den stjärnan, men jag försöker). Önskar att även andra vill ta detta till sig...
"Att gå med en människa till de fulaste platserna inom henne utan att fördöma eller
moralisera är ibland det största själsliga stöd man kan ge."
Jag hittade citatet i Karin Danielssons examensarbete från Musikhögskolan i Ingesund/Karlstads universitet, "Jag kan inte sjunga" - en fallstudie om mentala hinder kring sång. Enligt denna uppsats kommer citatet från s.85 i följande litteratur:
Dahlin Bo & Ingelman Rutger & Dahlin Christina; Besjälat lärande-Skisser till en fördjupad pedagogik, Studentlitteratur (2002)
Själva uppsatsen är för övrigt mycket intressant och rekommenderas såväl den som är intresserad av sång som av metoder för att lossa mental låsningar.
"Att gå med en människa till de fulaste platserna inom henne utan att fördöma eller
moralisera är ibland det största själsliga stöd man kan ge."
Jag hittade citatet i Karin Danielssons examensarbete från Musikhögskolan i Ingesund/Karlstads universitet, "Jag kan inte sjunga" - en fallstudie om mentala hinder kring sång. Enligt denna uppsats kommer citatet från s.85 i följande litteratur:
Dahlin Bo & Ingelman Rutger & Dahlin Christina; Besjälat lärande-Skisser till en fördjupad pedagogik, Studentlitteratur (2002)
Själva uppsatsen är för övrigt mycket intressant och rekommenderas såväl den som är intresserad av sång som av metoder för att lossa mental låsningar.
fredag 3 december 2010
Sådant som är viktigt
Som jag skrivit tidigare så såg jag väldigt mycket fram emot att börja på praktiken. Och det är minst lika bra som jag förväntat mig. Saker som känns betydelsefulla:
-Att ha en daglig rutin som är viktigare än dagens avsnitt av Scrubs och How I met your mother. (Ja, även om det inte var det viktigaste i mitt liv, så var det det viktigaste som återkom varje dag.) Det är inte rutinen i sig som är det betydelsefulla, utan ha en daglig rutin som ÄR VIKTIG.
-Att ha ett sammanhang, en grupp av människor som man naturligt hör ihop med. Man jobbar tillsammans, har raster tillsammans, trivs bra ihop och utbyter tankar och tips, men man kan också släppa dem när man lämnar jobbet. Ett rätt kravlöst förhållande på något sätt, eller hur? :)
-Trevliga kollegor.
-Ikväll har jag varit på julfest med avdelningen. Sådant känns jätteviktig och roligt på ett helt annat plan när man är arbetslös.
-Att gå framåt! Jag lär mig så mycket inom mitt område, jag som nästan stått stilla i över ett år.
-Inte har jag bara lärt mig saker, utan jag har även lagt mig an med en viss pondus på området! DET är KUL! Känns jättebra. Det är en massa saker som jag haft inom mig pga mitt intresse och min utbildning, men som nu paketeras till användbara saker och då på ett väldigt märkbart sätt gör skillnad. Du som inte får motsvarande utveckling utportionerad i sådana klumpar, försök ändå att känna efter vad du har pondus i - om du har det, annars försök hitta den! - och uppskatta att du har det. Att ha pondus handlar ju om faktiskt om att ha en grundmurad trygghet i det man gör, eller hur?
-Att ha en daglig rutin som är viktigare än dagens avsnitt av Scrubs och How I met your mother. (Ja, även om det inte var det viktigaste i mitt liv, så var det det viktigaste som återkom varje dag.) Det är inte rutinen i sig som är det betydelsefulla, utan ha en daglig rutin som ÄR VIKTIG.
-Att ha ett sammanhang, en grupp av människor som man naturligt hör ihop med. Man jobbar tillsammans, har raster tillsammans, trivs bra ihop och utbyter tankar och tips, men man kan också släppa dem när man lämnar jobbet. Ett rätt kravlöst förhållande på något sätt, eller hur? :)
-Trevliga kollegor.
-Ikväll har jag varit på julfest med avdelningen. Sådant känns jätteviktig och roligt på ett helt annat plan när man är arbetslös.
-Att gå framåt! Jag lär mig så mycket inom mitt område, jag som nästan stått stilla i över ett år.
-Inte har jag bara lärt mig saker, utan jag har även lagt mig an med en viss pondus på området! DET är KUL! Känns jättebra. Det är en massa saker som jag haft inom mig pga mitt intresse och min utbildning, men som nu paketeras till användbara saker och då på ett väldigt märkbart sätt gör skillnad. Du som inte får motsvarande utveckling utportionerad i sådana klumpar, försök ändå att känna efter vad du har pondus i - om du har det, annars försök hitta den! - och uppskatta att du har det. Att ha pondus handlar ju om faktiskt om att ha en grundmurad trygghet i det man gör, eller hur?
onsdag 27 oktober 2010
arbestlöshetsfunderingar
Jag har varit arbetslös ett år - jippi! Då kan jag börja använda "nystartsjobb", vad bra!! Då kommer arbetsgivarna bli jätteglada för att de får mig så billigt! VÄLDIGT billigt faktiskt. Jag tyckte att det var en alldeles utmärkt idé ända tills jag började använda den själv. Faktum är att det känns väldigt dåligt att använda det som säljargument för sig själv. "Jag är i alla fall billig!" och "Ummm.... vad säger ni, ni behöver inte betala så mycket för mig, kan jag vara något att ha då?" Det kan nog vara svårt att förstå känslan i att använda det argumentet, särskilt att använda det när man behöver det - d.v.s. när man inte blivit anställd på ett helt år och redan har en känsla av att man inte är värd särskilt mycket. Oääck. Äckligt är det att känna sig billig!
En annan sak som är svår att förstå innan man varit där, är hur otroligt skönt det kan vara att få stiga upp halvsju (trots att man är utpräglad kvällsmänniska) och jobba gratis - och det med ganska okvalificerade arbetsuppgifter. Bara att få ha en rutin - något varje dag som är viktigare än dagens avsnitt av Scrubs och How I met your mother.
Till sist vill jag fundera lite över hur arbetslöshetssystemet fungerar. Det klagas så mycket på AF:s personal. Själv har jag bara träffat bra personer. Deras system är kassa, men det är inte arbetsförmedlarnas fel. Det som däremot känns heeelt fel, det är alla korkade papper som ska skickas fram och tillbaka så fort man sysselsätter sig med Något Annat Än Arbetslösheten. Vill du läsa en kurs? Papper in! Ska du vicka en dag? Papper in! Och sedan 500 papper åter och åter-åter. Läser du en kurs som du lätt hinner med på din fritid? Spelar ingen roll - råkar kurserna i teorin överlappa och ge för många poäng - no money for you! Där kommer de högre lärosätenas galenskaper in - de gödslar med poängen och sträcker ut kurserna över alldeles för lång tid. En kurs som kräver 2 veckors arbete ger 7,5hp (ska motsvara 5v arbete) och vad händer då med mina a-kassepengar? Puts väck! Ja sånt är livet. Det är inget väldigt bra system, men jag är ändå glad att vi HAR ett system som gjorde det möjligt för mig att över huvud taget följa min dröm och flytta från jobbet.
En annan sak som är svår att förstå innan man varit där, är hur otroligt skönt det kan vara att få stiga upp halvsju (trots att man är utpräglad kvällsmänniska) och jobba gratis - och det med ganska okvalificerade arbetsuppgifter. Bara att få ha en rutin - något varje dag som är viktigare än dagens avsnitt av Scrubs och How I met your mother.
Till sist vill jag fundera lite över hur arbetslöshetssystemet fungerar. Det klagas så mycket på AF:s personal. Själv har jag bara träffat bra personer. Deras system är kassa, men det är inte arbetsförmedlarnas fel. Det som däremot känns heeelt fel, det är alla korkade papper som ska skickas fram och tillbaka så fort man sysselsätter sig med Något Annat Än Arbetslösheten. Vill du läsa en kurs? Papper in! Ska du vicka en dag? Papper in! Och sedan 500 papper åter och åter-åter. Läser du en kurs som du lätt hinner med på din fritid? Spelar ingen roll - råkar kurserna i teorin överlappa och ge för många poäng - no money for you! Där kommer de högre lärosätenas galenskaper in - de gödslar med poängen och sträcker ut kurserna över alldeles för lång tid. En kurs som kräver 2 veckors arbete ger 7,5hp (ska motsvara 5v arbete) och vad händer då med mina a-kassepengar? Puts väck! Ja sånt är livet. Det är inget väldigt bra system, men jag är ändå glad att vi HAR ett system som gjorde det möjligt för mig att över huvud taget följa min dröm och flytta från jobbet.
måndag 11 oktober 2010
Vart man vänder sig har man rumpan bak
Ja tur är väl det, men ibland skulle man väl vilja kunna ha lite bättre kontroll över den. Inte sätta sig på fel ställe (typ på någon), inte riva ner det man har runtom sig när man vänder sig. Är det "bara jag" som tycker det är himla svårt ibland att säga rätt saker och att inte säga fel saker? (Nä det är aldrig "bara jag", men det kan ju vara fler eller färre. Ni vet vad jag menar.) Man tänker och tänker och tänker, hur ska jag säga det här på rätt sätt? Till sist bara säger man det, för så himla komplicerat är det inte som man vill säga, och då... Suck. Snurr, snurr, rumpan kvar där bak. Hur sjutton gör man?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)