torsdag 6 januari 2011

Seriefigurspornografibrott

Vet inte om ni såg detta när det var aktuellt i början av augusti, och jag vet faktiskt inte hur det gick sedan, men att det över huvud taget kom upp gör det värt att skriva lite om. Som det verkade då så har vi tydligen ett nytt slags brott i Sverige: seriefigurspornografi. I anmälan ses det som barnpornografi för att figurerna är barn.

Det här är ju bara helt galet. Det är SERIEFIGURER det handlar om - inte barn. Om lagen verkligen är utformad så att det är ett brott att rita helt påhittade figurer i sexuella handlingar, så är det fel på lagen. Om figurerna föreställer verkliga personer är det en annan sak, men då handlar det om kränkning.

1. Hur kan det vara ett brott, som inte skadar någon och inte riskerar att göra det heller? Visst kan någon må dåligt av att se serierna, men då behöver man ju inte läsa dem.

2. INGEN har väl med att göra vilka tankar som försiggår i en privatpersons huvud och vilka bilder denne ritar?

3. Den egna sexualiteten är varje människas egendom. Det må vara stört att tända på mangabarn i sexuella situationer, men så länge inget berör någon annan människa har heller ingen annan med det att göra. Det finns ett inte obetydligt antal människor som tänder på barn sexuellt, men som har en spärr och aldrig skulle visa något utåt för de vet hur fel det är. Dessa personer får vi naturligtvis aldrig vetskap om, men kan du föreställa dig hur hemskt det måste vara, att snedtända på det viset, som är så otroligt skamligt, tabu och helt fel? Jag upprepar: Den egna sexualiteten är varje människas egendom och så länge inget  man gör berör någon annan människa har heller ingen annan med det att göra.


Begrunda till sist detta: Jag har sett många filmer där människor dödas. Ska då regissören dömas för mord för att ha dödat en rollfigur? Eller för att hen uppenbarligen har utvecklade tankar om hur man genomför ett mord. Eller det kanske är den dödande rollfiguren som ska dömas. Eller den som spelade den som dödar. Vad vet jag? Och jag som ser filmen måste naturligtvis kontakta polisen och anmäla för att inte själv anmälas för skyddande av brottsling - jag såg ju vad som hände utan att säga något.

söndag 2 januari 2011

Tänkvärt - att möta andra människor

Någon har satt ord på det som är något av en ledstjärna för mig. (Därmed inte sagt att jag alltid följer den stjärnan, men jag försöker). Önskar att även andra vill ta detta till sig...


"Att gå med en människa till de fulaste platserna inom henne utan att fördöma eller
moralisera är ibland det största själsliga stöd man kan ge."


Jag hittade citatet i Karin Danielssons examensarbete från Musikhögskolan i Ingesund/Karlstads universitet, "Jag kan inte sjunga" - en fallstudie om mentala hinder kring sång. Enligt denna uppsats kommer citatet från s.85 i följande litteratur:

Dahlin Bo & Ingelman Rutger & Dahlin Christina; Besjälat lärande-Skisser till en fördjupad pedagogik, Studentlitteratur (2002)
 
Själva uppsatsen är för övrigt mycket intressant och rekommenderas såväl den som är intresserad av sång som av metoder för att lossa mental låsningar.