arbestlöshetsfunderingar

Jag har varit arbetslös ett år - jippi! Då kan jag börja använda "nystartsjobb", vad bra!! Då kommer arbetsgivarna bli jätteglada för att de får mig så billigt! VÄLDIGT billigt faktiskt. Jag tyckte att det var en alldeles utmärkt idé ända tills jag började använda den själv. Faktum är att det känns väldigt dåligt att använda det som säljargument för sig själv. "Jag är i alla fall billig!" och "Ummm.... vad säger ni, ni behöver inte betala så mycket för mig, kan jag vara något att ha då?" Det kan nog vara svårt att förstå känslan i att använda det argumentet, särskilt att använda det när man behöver det - d.v.s. när man inte blivit anställd på ett helt år och redan har en känsla av att man inte är värd särskilt mycket. Oääck. Äckligt är det att känna sig billig!

En annan sak som är svår att förstå innan man varit där, är hur otroligt skönt det kan vara att få stiga upp halvsju (trots att man är utpräglad kvällsmänniska) och jobba gratis - och det med ganska okvalificerade arbetsuppgifter. Bara att få ha en rutin - något varje dag som är viktigare än dagens avsnitt av Scrubs och How I met your mother.

Till sist vill jag fundera lite över hur arbetslöshetssystemet fungerar. Det klagas så mycket på AF:s personal. Själv har jag bara träffat bra personer. Deras system är kassa, men det är inte arbetsförmedlarnas fel. Det som däremot känns heeelt fel, det är alla korkade papper som ska skickas fram och tillbaka så fort man sysselsätter sig med Något Annat Än Arbetslösheten. Vill du läsa en kurs? Papper in! Ska du vicka en dag? Papper in! Och sedan 500 papper åter och åter-åter. Läser du en kurs som du lätt hinner med på din fritid? Spelar ingen roll - råkar kurserna i teorin överlappa och ge för många poäng - no money for you! Där kommer de högre lärosätenas galenskaper in - de gödslar med poängen och sträcker ut kurserna över alldeles för lång tid. En kurs som kräver 2 veckors arbete ger 7,5hp (ska motsvara 5v arbete) och vad händer då med mina a-kassepengar? Puts väck! Ja sånt är livet. Det är inget väldigt bra system, men jag är ändå glad att vi HAR ett system som gjorde det möjligt för mig att över huvud taget följa min dröm och flytta från jobbet.

Vart man vänder sig har man rumpan bak

Ja tur är väl det, men ibland skulle man väl vilja kunna ha lite bättre kontroll över den. Inte sätta sig på fel ställe (typ på någon), inte riva ner det man har runtom sig när man vänder sig. Är det "bara jag" som tycker det är himla svårt ibland att säga rätt saker och att inte säga fel saker? (Nä det är aldrig "bara jag", men det kan ju vara fler eller färre. Ni vet vad jag menar.) Man tänker och tänker och tänker, hur ska jag säga det här på rätt sätt? Till sist bara säger man det, för så himla komplicerat är det inte som man vill säga, och då... Suck. Snurr, snurr, rumpan kvar där bak. Hur sjutton gör man?