Det har just kommit till min vetskap att det är lagligt i Sverige att ha sex med djur! Med tanke på att det är ganska osannolikt att djuret självt har någon önskan om att ha sex med personen "ifråga" så är det inget mindre än ett sexuellt övergrepp.
Jag står helt chockad inför denna "nyhet". Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det var så, så jag har bara tagit för givet att det var förbjudet. Kan någon säga något annat än att det är vansinne??
Själv blir jag oerhört illa berörd av en bild som den wikipedia har på sin tidelag-sida: http://sv.wikipedia.org/wiki/Tidelag
Enligt djurrättsalliansen ska det åtminstone vara en skärpning på gång under våren 2011. Jag hoppas verkligen, verkligen att det blir så! http://www.djurrattsalliansen.se/stoppadjursexet/
Jag tycker inte att det är vansinne.
SvaraRaderaLagstiftningen som den är nu är alldeles tillräcklig, faktiskt. Att ändra just "tidelagslagen" skulle få märkliga konsekvenser. Lagen vi har idag säger att man inte får utsätta skada djur hur som helst eller utsätta dem för onödigt lidande. Det räcker ganska bra. Vi har tagit oss makten över djur och vi gör lite vad vi vill med dem, men vi försöker bibehålla en slags human(!) hantering, åtminstone.
Vad man gör alltför ofta när man diskuterar sådant här och vad du glider iväg lite emot här också, är att man förmänskligar djuren. Sexuella övergrepp och våldtäkter existerar inte på samma sätt i djurvärlden som de gör i mänskliga samhällen och vi har redan så att säga tagit makten över djurens sexualitet - inseminering av lantbruksjur och avel på olika sätt och för olika syften är exempel på det. Det är ju inte så att någon exempelvis frågar kon om den vill att inseminatören(?) skall ge sig in och gräva i dess könsdelar eller vänta på positivt gensvar innan han gör något. Det blir ju då omedelbart ett sexuellt övergrepp, om vi skall gå efter mänskliga regler. Men det kan vi nog inte göra; Vi dödar och äter inte människor, vi flår inte människor och gör saker av resterna, et cetera. Det är olika riktlinjer som gäller.
Det är inte så att man inte skall bry sig om djurens väl och ve och vad de kan tänkas önska, men det är väldigt avigt att ta just sexuella övergrepp som en prioriterad fråga. Är det inte då värre att vi fängslar, dödar och äter djur av olika skäl? Det är ju tveksamt men ändock principiellt möjligt att ett djur får ut något av att en människa vill ha samlag med dem, men de tjänar sannerligen inget på att få en slaktmaskbult i pannan och halsen avskuren. Sådant tillåter vi utan prut.
Min poäng är inte att det nödvändigtvis är fel att vara upprörd över att folk begår sexuella handlingar mot djur och tycka att det är dåligt. Däremot tycker jag att det är väldigt konstigt att ha den ståndpunkten om man inte samtidigt är typ vegan och motståndare till nyttjande av djur alls, bortom kanske då husdjursgullande. Det är ju alldeles inkonsekvent att man skall få begå väldigt grova övergrepp - mord, om man nu tycker att det är det - mot djuren, men inte lindrigare sådana. Jag menar, jag tycker att tidelag verkar rätt osmakligt, men det är ju inte värre än att ha ihjäl djuren ur ett "plågoperspektiv". Ett större djur bryr sig nog inte nämnvärt om huruvida en människa agerar sexuellt gentemot det och om det bryr sig så åker nämnda människa förmodligen på ordentliga skador om det blir oregerligt, inte djuret. Små djur skyddas redan av djurplågerilagen.
Det är väl det eventuella övergreppet i sig som bör stå i centrum?
Tack Gustav!! Det är så trevligt att få bra motargument.
SvaraRaderaProblemet med lagen är om den innebär att man måste bevisa att djuret farit illa och om just det är för svårt i dessa fall. Bättre då att bara förbjuda det helt enkelt.
Jag kan också säga att jag funderat på det där med inseminationen och tycker att det är rätt obehagligt det med (i vissa fall, men se nedan). Och jag måste blunda med både hjärna och hjärta för att äta kött. Slakten och ännu värre inseminationen är verkligen gränsfall för vad som är ok, men för mig kan det åtminstone rättfärdigas av att vi behöver äta och i det hänseendet är vi bara olika djur på samma marknad. Visst, vi kan äta vegetariskt. Och visst, man kan tycka att på samma sätt är vi djur med behov på ”sexmarknaden”. Men någonstans måste man dra gränsen och för mig går den vid att föda upp djur för att ha till mat. (Vilket känns extra sinnesjukt när man skriver det men likväl är det så).
Det finns nog extremister som går ännu längre också och tycker att även mellan människor är det ok att göra vad som helst om man kan (döda, våldta...). Allra helst skulle jag själv vilja gå lite längre åt andra hållet, och se att man äter bara djur som fällts vilda. Mängden som får fällas vore såklart reglerad och för resten fick vi äta vegetariskt. Kanske markerna inte skulle räcka till då (jag vet tyvärr inte hur förhållandena ser ut där, med hur mycket åkermark som går åt för att föda djuren jämfört med att vi äter grödorna själva direkt. Logiskt sett borde det senare vara mer effektivt, men vad vet jag.) men i och med den tanken kommer man in på nästa tanke, att vi är för många på jordklotet, så, ja – då får vi ”bli färre” helt enkelt. Inte mer om detta just nu. =)
Till sist vill jag bara säga två saker:
*att insemination åtminstone i vissa fall går ”fint” till för såväl hondjur som handjur, enligt min kära vän nästan-agronomen Maria.
*att det inte alls behöver vara så att man måste vara vegetarian för att tycka att det är fel med tidelag. Just det är en söndertjatad synpunkt, att tycker man en viss sak så måste man vara helvegetarian, vegan osv. T.ex. att man är hycklare om man är ”vegetarian” men äter fisk. I mina ögon är det helt fel. Man väljer själv vilka gränser man har. Det är som att jag inte alls skulle få köra bil för att jag är miljövän och tycker att det körs alldeles för mycket bil i samhället. Det finns mellanting. Och ibland godtar man saker mot sin egentliga vilja. Jag kan äta kött för att det är gott och mest praktiskt så, och jag tar bilen när jag ska storhandla eller bussarna passar dåligt eller om jag bara är trött eller känner för att köra bil. Jag gör det med en liten tagg i hjärtat, men det är ändå det val jag gör för att det på något sätt känns tillräckligt nödvändigt. På samma sätt kan jag bli upprörd över tidelag för att det för mig överskrider onödighetsgränsen och ändå godta djuruppfödning och slakt. (obs godta, inte ”tycka är ok”)
Tack än en gång för dina synpunkter!
Alltså, det är klart man kan och skall tycka och bli upprörd och så vidare. Det är ju inget konstigt. Tvärtom är det självklart att var och en sätter sina personliga gränser - förhoppningsvis innanför lagens råmärken - och lever efter dem.
SvaraRaderaMen det är en stor skillnad att också önska att ens tyckande skall bli lag, särskilt om man inte kan visa att det är principiellt och filosofiskt hållbart. Jag tycker att man skall tänka till både en och två gånger innan man stiftar lagar eller ändrar befintliga, just eftersom juridiken inte opererar genom tyckanden och känslor utan bygger på principer. Hellre en strikt, logisk och enhetlig lag än vårdslöst införda ändringar som skall täcka upp de små luckor som kan finnas.
Du har naturligtvis rätt. Och som tur är tänker man minst två gånger i Sverige innan man stiftar nya lagar. Därför det tar ett par år för den här lagen att skärpas, t.ex. Man kan bara hoppas att den tiden används för att göra ett grundligt betänkande och inte bara för att skjuta upp beslutet. T.ex. till efter ett val som i det här fallet....
SvaraRaderaTyvärr är det för många politiker som vill göra onödiga förändringar och utlovar nya eller återtagna lagar vid ev. valseger. Men det är en annan fråga. Den får nog få en egen tråd här så småningom. :)